Krafttag mot antisociala dominansbeteenden

Gäng som tar över bibliotek. Ungdomar som dominerar förortstorg på kvällen och sprider en känsla av otrygghet omkring sig. Ingen ska behöva vara rädd för att vara ute i våra offentliga rum. Polislagen behöver därför uppdateras för att få bort beteenden som skapar otrygghet i samhället.

Under senare år har det kommit ett stort antal rapporter om att grupper av främst killar och unga män skapar otrygghet på offentliga platser i Stockholm. Det handlar om alltifrån högljuddhet och nedskräpning, till provokation och hotfullhet och våld, i syfte att markera dominans i förhållande till sin omgivning. Sådant kan ge upphov till stress och obehag i vardagen, och riskerar också att leda till en ond spiral när människor börjar undvika platser som upplevs som otrygga.

Problemet är särskilt påtagligt i områden som präglas av allvarlig brottslighet. Polisen har en nationell översikt över utsatta områden, där kriminella nätverk påverkar samhället och där det finns sociala risker. Sverige har i dag 23 särskilt utsatta områden, 32 utsatta områden och 6 riskområden. Där aggressivitet kommer till uttryck i bilbränder, upplopp och vapenvåld, tenderar också gemensamma rum att präglas av utåtagerande beteende från dem som vill markera revir: Gänget inne i köpcentret eller vid tunnelbanestationen. Männen på kaféet där kvinnor får veta att de inte är välkomna.

Hittills har det från politiskt håll funnits en begränsad förståelse för beteendet. I den offentliga debatten har problemet ofta omnämnts förskönande som ”stök”, och diskuterats som en fråga om specifika rum. Otryggheten på bibliotek är ett exempel: debatten har stannat vid dörrarna till biblioteket, utan vidare reflektion om vad som händer när gänget lämnar biblioteket och ställer sig på torget eller inne i centrum. I själva verket rör det sig om ett fenomen utan koppling till särskilda platser. Den gemensamma nämnaren är killar och unga män som ofta i grupp kuvar eller skrämmer sin omgivning.

Samhällets reaktion har varit senfärdig, trots mängden rapporter om tilltagande problem. Sannolikt består handfallenheten åtminstone delvis på att sådant beteende ofta inte kan passas in under befintliga lagrum. Ett gäng kan med subtila medel markera revir och skrämma andra medborgare, exempelvis på ett förortstorg, och när så sker står samhället ofta handfallet.

En stor del av den i dag upplevda otryggheten handlar om detta problem. Därför behövs också tydliga politiska svar. Moderaterna inser det här, vi tar vårt ansvar och presenterar nu ett antal motåtgärder.

1.

Moderaterna lanserar för det första begreppet ”antisocialt dominansbeteende”. Detta för att tydligt och skarpare ringa in, samla kunskap om och skapa gemensam förståelse för detta specifika problem. Här finns en parallell till frågan om utanförskap. Under många år diskuterades inte segregationen på ett konstruktivt sätt i svensk offentlighet, bland annat för att det saknades både begrepp och en gemensam förståelse för den destruktiva utvecklingen i många svenska förorter och miljonprogramområden. Ordet ”utanförskap” lanserades av Liberalerna, och gjorde det möjligt att mäta utvecklingen av problematiken.

Vi gör nu likadant med begreppet ”antisocialt dominansbeteende”. I detta ligger ett löfte om att vi som politiker erkänner och kommer att angripa ett problem som kan ha stor betydelse för medborgarnas livskvalitet, men som det hittills inte funnits ett gemensamt begrepp för. Utan sådan gemensam begreppsförståelse riskerar det att uppstå en klyfta mellan de människor som drabbas av otryggheten i sin vardag å ena sidan, och de politiker och opinionsbildare som deltar i den offentliga debatten å den andra.

2.

I dag har polis få befogenheter för att ingripa mot ordningsstörande och har dåliga förutsättningar att ingripa mot antisociala dominansbeteenden. Det är ett problem som begränsar arbetet för tryggare offentliga rum.

För att komma till rätta med problemet behöver Sverige ta efter det initiativ som Tony Blair och det brittiska Labour-partiet tog under sent 1990-tal, med lagar mot antisociala beteenden. Som i Storbritannien behöver begreppet ordningsstörning utvidgas och beteendet kriminaliseras. Enligt polislagens trettonde paragraf får polis avvisa, avlägsna och omhänderta personer som ”genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna”. I ett första steg vill vi utvidga definitionen av ordningsstörning så att det blir tydligt att antisociala dominansbeteenden omfattas.

I ett andra steg vill vi utvidga förutsättningen för polislagens tolfte paragraf. Den ger polisen rätt att överlämna personer under 18 år till föräldrar eller socialnämnden om de ”anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes hälsa eller utveckling.” Polisen får ingripa om den unge kan komma att utsättas för brott, involveras i brottslighet, eller skadas genom ”socialt nedbrytande” beteenden. Dagens lagrum är inte tillräckligt för att skydda den unga från umgänge som präglas av antisociala dominansbeteenden. Därför vill vi utvidga möjligheten för att inkludera denna nya typ av destruktiva sammanhang. Om det inte är uppenbart olämpligt ska barn under 18 år kunna omhändertas av polis och köras till polisstation för att där hämtas av förälder. I de fall föräldrar inte hämtar sina barn ska de överlämnas till socialtjänsten.

3.

Slutligen, polisen ska ha nolltolerans gentemot antisocialt dominansbeteende. Polisen ska agera när exempelvis ett gäng tar över en plats i det gemensamma rummet – oavsett om det är frågan om en badstrand, grillplats, ett torg eller ett badhus. Det förutsätter en polis som är mer synlig än i dag och som prioriterar livskvalitetsbrott. Om polisen inte är närvarande ska allmänheten kunna ringa 112 och mötas av beredskap, förståelse och agerande för att hantera ett pågående brott.

Antisociala dominansbeteende är ett allvarligt vardagsproblem som drabbar allt fler. Samtidigt är det ett problem som saknar politiska förslag till lösningar – fram till nu. Med vår politik skulle polisen kunna angripa problemet, vardagstryggheten öka och barn hindras från att falla in i destruktiva beteendemönster.
För att öka tryggheten och minska brottsligheten behövs realism, pragmatism och politisk vilja. Vi Moderater inser detta och vi tar vårt ansvar.

Vi står på de hederliga människornas sida.

Anna König Jerlmyr (M), oppositionsborgarråd i Stockholms stad